så fort jag tänker på marilyn så blir jag tårögd. det är bara hon som vandrar i mina tankar. hon kommer verkligen inte gå runt i huset längre, jag kommer inte se henne nå mer. hon kommer inte vara i badrummet och vänta på att nån ska starta kranen, hon kommer inte stå vid dörren och vänta på att någon ska öppna det. hon kommer inte göra det. jag kommer inte krama om henne och klappa hennes mjuka päls. det går inte. igår gick det, men inte idag. jag saknar henne så fruktansvärt mycket! jag vet inte vad jag ska ta mig till. ja skulle fan göra vad som helst för att få henne tillbaka