jag älskar dig emelie, fina vän.
snygg dubbelhaka jag har... nemen du betyder så mycket för mig emelie, å de finns inget som kan ändra på de. jag minns helt ärligt inte riktigt hur vi började prata, jo, det var på skolan. kemi-salen. den där lilla med alla störda blomväxter, ja. där så började vi prata. sen så minns jag när vi hade svenska. å helena sa: nu ska jag berätta om någon, då tar jag till exemepel vera, för hon har jag känt sen hon var liten. å emelie sa högt inför klassen: va? asså känner du hon på riktigt? å helena ba: jo, det gör jag. å emelie ba: STACKARS VERA!! å seriöst, helvete va ja garva. ja älskar dig vännen, förevigt. jag kommer aldrig lämna dig, jag svär på min mors grav på de. du är underbar♥
Kommentarer
Trackback
