- Jag hatar att få sugmärken

 

- Om jag tycker att en kille är snygg så kan jag hålla på och säga det nonstop så alla blir så less men inte jag...

 

- Jag kan vara extremt blyg om jag träffar nytt folk, det har blivit mycket bättre men det är helt sjukt hur tillbakadragen och tråkig jag var förut. Jag tror att eftersom det så försöker jag vara så framåtriktad som möjligt, för jag vill inte tillbaka, typ

 

- Jag trivs bättre när det är mörkt ute, då syns man inte lika mycket och man ser inte lika ful ut

 

- Jag pratar med mina katter konstant, jag kan liksom berätta hur min skoldag har varit för martha och hon liksom sitter där ba: jaha okej, ge mig mat och jag ba: tack för du lyssnade!

 

- Jag tänker mycket på om man har lärt känna någon också plötsligt så pratar man inte längre, jag kan tänka på personen då länge och ofta. Lite sådär halvsurt faktiskt

 

- Jag verkligen älskar att kramas, så förbannat mysigt

 

- Jag hatar att bli inspelad också hör man sin egna röst, många verkar ju kunna hantera det men jag blir tokig, det är som när jag pratar på skype också har personen inget headset och måste använda högtalare också ekar sin egna röst. Klarar inte av det, usch

 

- I somras så skrev jag med en kille (i bara några dagar) och träffade honom och jag kan inte förstå att jag verkligen trodde att vi kunde bli tillsammans, såklart så var han inte intresserad och jag vart som lite heartbroken. Men alltså, vi hade bara snackat i nån vecka så han backade ju väldigt fort men jag kan inte förstå mig själv att jag verkligen kunde se mig själv med honom. Det där med för höga förväntningar hörrni, dumheter för hela slanten! Egentligen så ska man inte förvänta sig något alls, då känner man inget liksom! Annars så kan jag ju säga... fan vad gay allt det var!

 

- Jag kunde gärna kunna varit fem centimeter kortare, varför kunde jag inte slutat ha växat vid 1,60 liksom?