tjenare! jag hatar fjärilar men låten som miley cyrus har gjort är så himla fin... klockan är förövrigt 00:40 när jag skriver det här, jag är ju inte den snabbaste men ja. jag sitter i köket (fortfarande) och försöker få klart författarsaken. den kommer inte bli bäst, men jag antar att den kommer att duga! sedan imorgon klockan tre så drar jag ner till synoptikern och ska kolla synen för moppekort. jag känner på mig att jag kommer va sämst på att köra, å ja ha knappt fått hem min egna vespa. å ja måste hinna köra på riktigt innan kursen börjar, för jag testade ju julias å de gick åt helvete. haha, så pinsamt. känner att jobbiga tankar kommer emot mig, jag får hoppas att det bara är för att jag måste sova. humörsvängningarna spökar lite här å där, det är jobbigt men vill helst bara inte försöka tänka på det. annars så är livet rätt så bra, saknar nina så det gör ont enda in i själen men vi kommer antagligen att ses på onsdag hoppas jag. seriöst, det gör ont. jag känner smärtan. å de blir inte bättre ba ja tänker på de. hoppas hon är i vindeln på onsdag, för ja skiter fan i plugget för tillfället då. jag. måste. träffa. henne. bara se henne gör mig glad, låter väldigt lesbiskt men alltså hon å ja har varit med om så mycket bra å dåligt så det gå int att berätta allt. ibland så undrar jag hur det hade vare om hon inte flyttat, om massa saker inte hade hänt å hon hade bott kvar. på nått sätt så är jag glad, eftersom jag vet att när hon bodde i rödå så var vi med varandra så mycke så vi lessnade. vi brydde oss om varandra, men vi tröttnade, de fanns inget mer att göra. å nu när vi knappt ses så har vi såååå mycket att prata om, vi får reda på va vi gjort dom senaste månanderna typ. å även fast det inte är ofta så vill jag ta vara på dom korta stunderna vi träffas. för dom betyder så mycket för mig. jag vill aldrig förlora henne, de skulle göra så ont. därför så anstränger jag mig, skriver till hon lite då å då korta meddelanden som: 'jag saknar dig' så hon vet. hon är en så himla fin vän. liksom så fort ja ska berätta nått minne så finns hon alltid med i ett hörn, förvånar mig inte om folk tycker jag pratar om henne hela tiden. jag minns att jag var aldrig rädd förut, å nu är allt så förändrat, rädd för att inte veta hur morgondagen kommer se ut. eller veckor, månader. då så fast det inga såna tankar. alltså, jag vill verkligen formulera mig med bra text men det verkar inte gå... suck! creeds till den som läste allt!